Nu har halva av mitt sista nattskift denna vecka passerat och jag började grubbla lite på vad jag har hunnit vara med om under min period som uska-student och numera färdig uska. Tänkte tillbaka på mina olika APU-platser och allt roligt som jag fått vara med om.
Började min s k karriär med att jag inte hade något jobb efter studenten, och sökte till vården för att i alla fall ha något sommarjobb. Genom att min mamma är en väldigt duktig uska så ville de ha mig på ett äldreboende. Tyckte det var helt okej att jobba med gamlingarna och trivdes bra med personalen. Fortsatte timvikariera under hösten och visste väl inte riktigt vad jag skulle hitta på så jag hoppade på en undersköterskeutbildning på distans.
Det var perfekt! Jag kunde jobba under tiden och var bara på skolan en dag i veckan. I min klass var det blandade åldrar, jag var en av de yngsta och det fanns även personer som hade passerat 50 år samtidigt som det fanns en hel del småbarnsföräldrar (roligt att nämna är att under dessa 18 månader fick 4 klasskompisar barn och när vi gick ut var 2 klasskompisar gravida).
Första APU:n gjorde jag på ett äldreboende som heter Solbacken. Supertrevligt boende, både personal och omsorgstagare. Där har jag också fått vikariera efter det. Men äldreboenden hade jag ju prövat tidigare så det var egentligen inte så mycket nytt.
Sommalovet kom och jag fortsatte att vikariera på äldreboendet där jag började. Provade också att jobba natt och som ni ser så funkade det superbra och jag gör det gärna lite då och då.
Höstterminen kom och innan jul skulle vi göra vår “landstings-APU”. Jag passade på att utnyttja min kusin som bor i Umeå och flyttade in där i tre veckor och gjorde min APU på onkologen 3 på Norrlands Universitetssjukhus. Där fanns patienten som hade cancer i främst “head & neck”-regioner. Det var så otroligt spännande och intressant. Inte bara avdelningen utan också att få komma iväg lite från den här hålan, det var lite av en prövning. Jag fick även där träffa en massa intressanta människor och tiden som jag spenderade på avdelningen gav mig otroligt mycket. Först och främst så lärde jag mig massor. Till exempel så fick jag ta mitt första venprov, följa med på olika underskökningar och framför allt så lärde jag mig mycket om cancersjukdomar och behandlingar vid cancer.
Efter jul så skulle vi välja våran inriktning: Sjukvård, utvecklingsstörning eller psykiatri. Jag valde psykiatri och fick läsa en väldigt intressant kurs. Såklart så diagnostiserade vi vänner och bekanta hela dagarna men vi lärde oss också väldigt mycket om oss själva och hur man själv reagerar i krissituationer. Denna APU gjorde jag på länspsykiatriska rehabiliteringsenheten i Öjebyn. Det är en enhet där patienter är tvångsintagna enligt LPT eller LRV (med och utan SUP). Där fick jag verkligen träffa intressanta patienter inom ett område som var helt främmande för mig. Jag älskade jobbet inom psykiatrin och det är något jag mer än gärna skulle vilja fortsätta arbeta inom.
Jag tog examen och nu jobbar jag som undersköterska. Har ingen fast anställning med som det verkar just nu så tar jobben aldrig slut!
