Fosfor

Fosfor/fosfat (kemiskt tecken: P) har många viktiga funktioner i kroppen och är bland annat en beståndsdel i fosfolipider och DNA. Fosfat har också en viktig funktion då den energi som bildas när vi bryter ner kolhydrater, fett och protein kan lagras i ATP (adenosintrifosfat) och kreatinfosfat. Dessa molekyler gör det möjligt att genomföra muskelsammandragningar och behövs för neurologiska funktioner och elektrolyttransporten. Fosfat har också en viktig roll i många enzymsystem, energiomsättningen, syresättningen och flera vitaminer behöver fosfat för att bilda sin aktiva form. Fosfatjoner i kroppsvätskorna används för att se till att kroppen inte blir för sur eller basisk.

Det finns totalt ca 600-800 g fosfor i kroppen hos en vuxen person. Av detta finns 80-85 procent i skelett och tänder. Ca 10 % finns i musklerna, nervsystemet, huden och andra organ. Om man inte äter tillräckligt med fosfat använder kroppen lagret som finns i skelettet.

Av det vi äter tar vi upp ca 55-70 % (60-90 % hos barn). Vi har en begränsad förmåga att ta upp mer om vi äter lite. Äter man mycker fytinsyrarika* livsmedel är upptaget sämre (ca 30 % tas upp) eftersom vi saknar enzym för att bryta ner fytinsyra. Upptaget sker främst i övre delen av tunntarmen men också tolvfingertarmen. Eftersom en del av transporten är beroende av aktivt vitamin D är också upptaget av fosfat beroende på vitamin D-status. Om man äter aluminiumhaltiga läkemedel, t.ex syrebindande preparat, bildas svårlösliga salter med fosfat i tarmen och det kan då inte tas upp utan åker ut med avföringen.

Likt kalcium så är det PTH (paratyreoideahormon) och aktivt vitamin D som styr koncentrationen av fosfat i kroppsvätskan och den regleras sekundärt till kalcium. Nivåerna regleras inte lika hårt som kalcium och varierar lite över dygnet med toppar under tidig morgon och på eftermiddagen. Njurarna är det organ som skickar ut fosfat från kroppen.

Tillväxthormon har en viktig roll i regleringen av fosfat i blodet och ger, liksom insulin, gör att vi tar tillbaka mer av de fosfat som ”renats” från blodet till njurarna. Östrogen, tyreoideahormon, PTH och kortisol minskar denna effekt. Intaget av fosfor har en viss direkt påverkan av utsöndringen via njurarna. Ett högt intag leder till ökad utsöndring medan ett lågt intag leder till ett större återtag.

Fosfatbrist på grund av att man äter för lite har inte kunnat påvisats hos friska människor – utan bara hos förtidigt födda barn som inte får nog med näring, i samband med anorexi, personer med diabetes eller skrumplever samt vid stora intag av syrebindande preparat. Symtom vid fosfatbrist är aptitlöshet, muskelsvaghet, mjukt och missformat skelett och svårt att koordinera muskelrörelser.

Behov
För vuxna kvinnor och män: 600 mg per dag

Eftersom kroppen är duktig på att reglera fosfat i kroppen så förhindras ett överskott hos friska. Ett stort intag via kosttillskott kan orsaka mag-tarmbesvär och diarré. En övre gräns är satt på 4 000 mg per dag.

I kosten kan man hitta fosfor i proteinrika livsmedel som mjölk och mjölkprodukter, fisk och kött.

Här kan du läsa mer om mineraler

*Fytinsyra (inositolhexafosforsyra) är en känd absorptionshämmande faktor som förekommer i cerealier och vegetabilier som bland annat hämmar upptaget av mineralämnen, såsom järn, zink, magnesium och vissa proteiner. Fytinsyra återfinns bl.a i fullkornsmjöl, eftersom de finns i skaldelarna på spannmålskärnan som används vid tillverkning av fullkornsprodukter. Fytinsyrans hämmande effekter i tarmen kan minskas genom surdegsjäsning.