Ikväll var det dags för sista landet brunsås. Och idag snackar man om förbud. Otroligt intressant program tycker jag. Intressant hur vi lägger värderingar i de matrelaterade förbud som vi har i Sverige.
Lagen förbjuder att vi ska sälja mat som inte är tjänligt som människoföda och som vi kan bli sjuk av. Religioner förbjuder vissa livsmedel. Kulturen och moralen i Sverige förbjuder att vi äter djur som hund och marsvin. I Sverige äter vi ju också väldigt lite av det fullkomligt fantastiska köttet som kommer från häst – bara för att vi älskar dem och de är våra vänner.
Man vill visa sig annorlunda än alla andra. Man förbjuder E-nummer, fett eller socker, hämtpizza och halvfabrikat. Lite olika beroende på vilka vi är. Vi visar vilka vi är genom den mat som vi väljer att tillåta oss själva att äta. Mat är en livsstilsmarkör.
Man hör ju själv när folk pratar om mat, kosthållningar och dieter. ”Det är ingen diet, det är en livsstil”. Bla bla bla. Det är fint att äta ekologiskt och närproducerat. Svenskt kött, ekologiskt odlade grönsaker, frigående höns och msc och kravmärkt fisk – det är fina grejer och äter man detta, DÅ är man en bra människa.
Sedan finns det de som anser att man är helt rabiat och knäpp om man inte äter korv, hamburgare, godis och annat som anses vara ”onyttigt” eller mindre hälsosamt. ”Man ska ju inte överdriva”. Det finns de som utesluter kött eller livsmedel som kommer från djur, av olika skäl. Synen på dessa varierar från att man tycker det är bra att de tar ställning, medan andra tycker de är fjantigt. Varför man gör de val man gör kan ha olika anledningar: ekonomiska, moraliska, etiska, medicinska, religiösa, men vi gör alla val om vad vi ska äta och inte.
Jag förbjuder pölsa och blodpudding i mitt hem (inte så svårt när man bor själv). Det är inte för att jag inte äter blodmat eller sörjor – utan för att jag inte kan äta det. Jag tycker inte att det är gott. Jag älskar blodplättar (alltså typ plättar/pannkakor med blod/mjölk istället för bara mjölk) och blodpalt, men blodpudding funkar inte för mig. Det är ingen livsstil – det är bara mina preferenser som sätter stopp. Annars har jag nog inga förbud, jag jobbar inte så. Allt med måtta. Det är typiskt oss dietister att säga så men så är det faktiskt. Jag tycker man kan äta allt men inte alltid.
Det här med att man ska äta det man tycker är gott är också lite känsligt att säga. Särskilt till föräldrar som har barn som är petiga i maten. Man föds med vissa preferenser, för exempelvis fet och söt mat. Samtidigt finns det smaker som vi måste testa om och om igen, flera gånger, för att lära oss att tycka om. Själv har jag inte ätit bönor och broccoli förrän för bara ett par år sedan. Det har aldrig funnits i mitt hem tidigare (bönor var strängt förbjudet!). Jag tycker väl inte att man ska tvinga sig själv att äta det som är riktigt äckligt för mat och ätande är ändå trevligt och ska på något sätt vara en njutning. Men man behöver inte heller alltid äta bara det som är fantastisk och en gudomlig gastronomisk upplevelse varje dag.
Förbud finns det i alla hem och bland alla människor. Äter man fel så får man dåligt samvete och mår dåligt. Man är dålig om man inte kan hålla sig till sina egna och samhällets restriktioner. Men det som känns fel för människor på ett ställe, är helt rätt för andra människor.
Men visst är det så att vi lägger värdering i det vi och andra äter?
Senaste kommentarer