Alla har vi en historia om hur vi kom till där vi är idag

Föddes en höstmorgon, kring 4-tiden, och året var 1987. Pappa skulle precis iväg med en helikopter för att arbeta men den fick nog vänta. Mamma väntade in i det sista med att åka till BB. Hon satt så skönt i sackosäcken hemma och såg sitt favoritprogram. Men tillslut tittade jag fram på BB i Skellefteå, alla förälskade sig i mina mörka ögon. Jag växte upp i den lilla byn Abborrträsk i Norrbottens inland. Många pojkar som försökte fostra mig och fick jag inte lära mig snusa så var det att spela hockey och fotboll. Jag är glad över att jag fick växa upp där och med dessa människor, annars hade jag inte varit den jag är idag.

Låg- och mellanstadiet genomförde jag i Abborrträsk, högstadiet på Fridhemsskolan i Arvidsjaur. I nian träffade jag en kille som vände min världs upp och ner och jag gjorde allt för att han skulle bli min, vilket han blev. När skolavslutningen i nian och många tårar var avklarade så packade jag ihop och flyttade till Arjeplog för att läsa medieprogrammet. Riktigt trevligt men kände att jag inte var intresserad av att konkurrera om de få jobbet som fanns så när jag flyttade hem hoppade jag på en undersköterskeutbildning på distans. Gjorde min praktik på ett äldreboende i Arvidsjaur, onkologen (head & neck) i Umeå och en rehabiliterings-avdelning på rättspsyk i Öjebyn. De två sistnämnda praktikplatserna fick mig verkligen att växa. Först och främst så åkte jag hemifrån, helt ensam, till en annan stad och en annan arbetsplats än jag var van vid. Detta fick mig i alla fall att känna att jag kunde göra mer än att stanna i Arvidsjaur och jobba.

En dag för länge sedan insåg jag att min dröm var att plugga till dietist. Så hösten -08 skickade jag in en ansökan till dietistprogrammet i Umeå. Under tiden jag väntade på svar så hände väldigt mycket i mitt liv. Jag sa upp min lilla etta som varit min trygghet under 1,5 år. Jag och min pojkvän gjorde slut efter över 5 år tillsammans och det gjorde ont i mig på fler än ett sätt. Men första veckan i december började allt vända igen: Jag fick beskedet att jag tagit mig in på dietistlinjen i Umeå på första urvalen. Nu började sökandet efter ett boende på allvar.

Söndagen den 18:e januari så åkte jag och min mamma med full bil och jag flyttade in hos min kusin i Umeå. Måndagen den 19:e januari kl. 12.00 så satt jag på uppropet på min drömutbilning!

Idag går jag andra terminer på dietistprogrammet, bor i en supertrevlig korridor med härliga grannar och jag trivs hur bra som helst. Jag har världens mest underbara klass och livet leker verkligen nu. Än är jag inte vuxen och stor, innan dess ska jag njuta av studentlivet, men när jag blir stor så kommer jag kunna jobba med någon som jag verkligen är intresserad av, som jag tycker är viktigt och otroligt roligt. Jag vet inte om det kan bli bättre.


3 kommentarer to “Alla har vi en historia om hur vi kom till där vi är idag”

  1. Är du seriös ?
    Du är inte en Luu, hur kan du ens tro att du bara kan ta det namnet ?
    Att vara Luu är en livsstil, en subkultur som du inte ens nära vet innebörden av .
    Att vara Luu är en attityd, som inte passar en tjugoårig burd med pannlugg .
    Att vara Luu handlar om vissa erfarenheter .
    Luu är något som grundades i Skellefteås inre krets, och det räcker tamefan inte med att du är född i Skell för att du ska få kalla dig för en Luu .

    är vi överens ?

  2. Jag är ingen ”Luu”, jag är Emma Luu

  3. haha ok någon tog visst väldigt illa upp över ditt bloggnamn!

Lämna ett svar