Hitta på min blogg!

Jag har under tiden jag skrivit blogginlägg försök kategorisera dem alla. Har du sett att du har alla kategorier i en meny här ovanför? Det kan i alla fall vara ett sätt att hitta inlägg som man är intresserad av.

Om det är något du specifikt är ute efter så har min blogg även en bra sökfunktion! Där kan man söka på exempelvis ”viktnedgång”, ”lchf”, ”grönsaker” osv, för att hitta det jag skrivit om just det.

Tycker ni att det är svårt att hitta inlägg som ni är intresserade av? Hur skulle det kunna bli bättre?

Idioti eller bara ren okunskap?

Jag har idag träffat lite andra dietister som jobbar inom Västerbottens inland. Väldigt trevligt må jag säga, och det är klart att man snackar om jobbet. Något vanligt förekommande vid sådana träffar är att man diskuterar jobbsituationen och svårigheterna som man ställs inför.

Denna gången handlade det bland annat om att patienter på en ort som genomför gastric bypass-operationer (GBP) inte har tillgång till en dietist. Dessas läkare anser inte att det behövs någon dietist, trots att det i riktlinjerna för operationen står att de ska ha en dietistkontakt redan innan operationen. Istället dyker det upp remisser hos primärvårdsdietisterna. Dietisterna som jobbar här har redan nog att göra med sina andra patienter och andra arbetsuppgifter och det finns inte tid för dem att ta gbp-patienterna också.

GBP är inte alla gånger en lösning på problemet. Problemet ligger i personernas ätbeteenden och de behöver hjälp att förändra detta. Däremot så säger denna läkaren att så är det inte alls, utan man opererar in ”verktyget” för att lyckas. Patienterna får idag rådet att de kan äta ”vanlig mat”, men sakta och tugga ordentligt. Och kostråden får de av sjuksköterskor! Då är det ju så konstigt att det finns de som kan äta precis som innan efter en operation, att det finns de som ångrar sig, som är kroniskt sjuka och som har gått upp i vikt igen efter ett tag. Det finns patienter som inte tror att det är möjligt att gå upp i vikt igen om man någon gång gjort operationen, men det är en felaktig föreställning.

Vad är då ”vanlig mat” för en patient med BMI över 35?

Man har inte ett normalt ätbeteende om man har BMI 35, det är i princip omöjligt. Om man är 170 cm lång så måste man väga 102 kg för att ha BMI 35. Detta innebär att man behöver äta ca 3000 kcal per dag för att hålla vikten. Att äta 3000 kcal innebär en hel del mat eller mycket tomma kalorier (läsk, godis, chips, ”snabbmat”, osv). Om man då fortsätter att äta samma livsmedel även efter operationen, men kanske inte kan äta lika mycket som tidigare. Kanske kan man bara äta 2000 kcal i form av godis, läsk och andra sötsaker. Vad händer då? Jo, patienten går ner i vikt men inte tusan är det ett hälsosamt sätt att veta. Istället drabbas patienten av undernäring. Patienten får i sig tillräckligt med energi för att överleva, men hur blir det med vitaminer, mineraler och spårämnen. Dessutom så har operationen lett till ett försämrat näringsupptag vilket i sig leder till näringsbrist.

GBP är tyvärr ett väldigt effektivt ”verktyg”. Patienterna går ner i vikt, men hur bra mår de? De får hälsovinster som följd av viktnedgången, men det medför andra hälsorisker.

GBP är ETT verktyg i kampen mot viktminskning. Inte Verktyget med stort V, inte den enda utvägen och verkligen inte den lätta utvägen utan några som helst komplikationer. Operationen innebär oftast att man måste göra stora förändringar i kosten, men ibland sitter matmissbruket i för hårt och man kan tillåta sig själv må så dåligt av exempelvis dumpingbesvär, bara man får den där chokladen/kakan/skorvmålet/whatever.

Det går att gå ner i vikt med hjälp av kost- och motionsförändringar, men det är jättesvårt och man behöver ofta hjälp. Även om man bestämmer sig för att genomgå en operation tror jag att det är jätteviktigt att någon kollar hur det går, mår patienten bra och får hon/han i sig allt hon behöver. Läkare tittar bara på blodprover och tittar på vågen. En dietist ställer rätt frågor och vet vad man behöver veta för att göra en riktigt bedömning av kostintaget. Tre år på universitetet med bara kostvetenskap gör oss till experter på området. Inte försöker vi ge sprutor eller mediciner, och därför bör inte sjuksköterskor eller läkare ge kostråd.

 

Hur ofta äter du fisk?

Hörde på nyheterna igår och läser på aftonbladet att många matfiskar innehåller alldeles för höga halter miljögifter och att vi därför bör ändra kostråden. Naturskyddsföreningen tycker därför att vi bör, på grund av halten miljögifter, inte äta fisk 2-3 gånger i veckan.

Såg att de hade en omröstning på aftonbladet.se med anledning av detta. Såhär såg resultatet ut efter att jag hade röstat:

Jag tycker inte att man, efter en undersökning, ska ändra kostråden och säga att vi borde äta mindre fisk. Vi äter redan nu mindre fisk än rekommenderat. Det finns många studier som visat att fisk är bra för hälsan! Nu är jag lite nyfiken på mina läsares fiskkonsumtion. Jag skulle därför bli väldigt glad om du ville svara på samma fråga:

Vikten av gener?

Ser för ovanlighetens skull Malous ”Efter tio” där de just nu pratar om vikten av gener. Det är två kvinnor, Anna Brott och Karin Bojs som skrivit en bok om hur våra gener påverkar hur vår kropp reagerar på en viss kost.

Anna Brott testade LCHF tillsammans med sin sambo. Hennes Sambo gick ner massor och mådde bra, medan Anna gick ner lite men inte alls mådde bra. Hon gjorde då ett test där de sökte efter fyra speciella gener och man kom då fram till att Anna skulle äta lite fett och träna mer högintensivt. Hon gick då ner 7 kg och mår mycket bättre. Det verkar inte bara som om de vill säga att ”testa dina gener så kommer du ha lösningen till att hålla vikten”. De vill också berätta att alla är inte lika och alla behöver en individuell kosthållning för att må så bra som möjligt.

De tror att dietister i framtiden kommer låta sina klienter/patienter gentestas i framtiden. Vad tror du? 

Jag kan tycka att för en normalviktig, frisk människa som inte har några problem med vikten är det kanske en överdrift att ta gentester för just detta. Men är det en person som har stora problem och har försökt länge att gå ner i vikt så kan ett gentest kanske vara bättre än fetmakirurgi till exempel. Skulle det vara vetenskapliga DNA-tester som jag vet säger mig något, skulle jag inte ha några problem att ge kostråd utifrån det. Men jag skulle framförallt se hur min klient/patient reagerar på förändringar i kosten, och inte bara gå efter vad som står på pappret efter ett gentest. Jag tror dock att det är en bra bit kvar innan man kan få DNA-tester som med tillräckligt hög exakthet kan säga att din DNA-profil innebär att du måste vara försiktig med fett eller liknande.

Jag vill dock att alla förståsigpåare kan låta de med spetskompetens gällande kost och livsmedel få ta sig an själva kostrådgivningen. Typ vi dietister 😉 Därför är jag inte allt för  förtjust i kostrådgivningsdelen som jag hör finns i boken (OBS! Jag har inte läst boken!) Det finns ofta brister i tidigare liknande upplägg, bland annat fick jag se detta när jag läste boken ”Eat right for your type” som handlar om att äta rätt utefter sin blodgrupp. Där insåg jag att om man skulle äta enligt en del av de menyer som fanns uppräknade så skulle kroppen hamna i svält och man var tvungen att köpa olika kosttillskott av författaren till boken.

Det är däremot väldigt roligt att svenska författare uppmärksammar ny forskning inom området och skriver om det på svenska. Nu har jag dock inte kritiskt granskat källor och liknande, men man kan ju alltid hoppas att det är bra forskning.

Jag har tidigare skrivit om epigenetik där man säger att själva generna spelar mindre roll utan det beror på om de är på- eller avslagna. Där säger man att nutritionen och miljön i det tidiga livet påverkar våra gener och avgör om vi kommer drabbas av fetma, diabetes och hjärtkärlsjukdom i vuxen ålder.

All forskning är ju så motsägande, vad är det som är rätt då?

Här finns en recension på boken ”vikten av gener”.

Såklart är jag nyfiken på dina tankar om gener och vikt, vad tror du?

Tjocke Albin tänker om

För ett tag sedan var det ramaskri över boken ”Maggie goes on a diet”. Jag skrev ett inlägg om boken för att ge min syn på saken och få höra era reaktioner.

Den här boken handlar om Albin som är tjock, mobbad och lat. Han dricket läsk och sitter vid datorn, skolkar från skolgympan för att andra barn mobbar honom för att han inte kan klättra i leanerna. Albin tänker om, lär sig om hur man äter nyttigt, och blir glad och normalviktig i slutändan.

Vad jag tycker är hemskt är att det blir barnets fel att han mobbas. Det är ju hans fel att dom retar honom för att han är tjock – och det är han som ska göra något åt en. Det ska aldrig vara okej att bli mobbad!

Det är inte heller barnens ansvar att de ska ta hand om sin övervikt – det är föräldrarnas och det är oftast föräldrarna som står ansvariga över att barnen blivit tjocka från början. Det är klart det finns genetiska orsaker också, men det legitimerar inte ansvarsfrihet för föräldrarna.

image

Hundar och hundägare

Det är dags för mig att blogga om ett ämne som gör mig otroligt upprörd. Säkert onödigt upprörd men ändå. De pratade om det på ”Efter tio” idag och jag känner hur otroligt irriterad jag blir.

Alla hundägare bör plocka upp bajset efter sina hundar om de bajsar på väggrenen, vägen, gångbanan eller där andra människor vistas. Oavsett om det är sommar eller vinter. Det är så sinnessjukt vidrigt på våren när det börjar tina och alla bruna högar tinar fram och rinner ut på gångbanan. Usch!

Sen bör alla hundar vara kopplade. Oavsett om de är snälla eller lydiga. Jag har aldrig tidigare varit hundrädd men jag har insett att alla hundar är inte snälla och jag känner mig ofta osäker om jag möter en hund som inte är kopplad. Jag minns så väl när jag bodde i en lägenhet i Arvidsjaur och var på väg hem. Ett par som bodde i samma hus hade en pudel som de då hade lös utanför huset. När jag kommer och går runt hörnet får denna pudel syn på mig och springer mot mig, skäller och hoppar. Jag hinner tänka att om hundjäveln rör mig så sparkar jag ner den. Ägaren fäller den alltid så uppskattade (ironi) kommentaren: ”Han är så snäll, han gör ingenting”. Det struntar jag blanka fan i för jag vill inte ha en okänd hund hoppandes och skällandes mot mig.

Jag är ofta ute och springer och man har ju hört skräckhistorier om folk som blivit bitna när de springer. En hörde jag fick veta att ”det var ju för att du sprang”. Ha. Jag såg en gång en hund springa och skälla mot en ung tjej som var livrädd och bara stod och skrek. Hundägaren gick lugnt dit och gjorde knappt någon kraftansträngning för att få bort hunden från den stackars flickan. Hade det varit min hund så hade det första varit att jag hade sprungit dit och tagit fast hunden för att låta den veta att den gjort något fel. Sen hade jag såklart bett den stackars tjejen om ursäkt. Inget av detta hände.

Sen vet jag inte om en del hundägare tycker att alla ska visa hänsyn mot deras hundar. T.ex så cyklade jag förbi en man och en liten hund, som tur var så var hunden kopplad, och hunden gör ett utfall mot mig precis när jag passerar. Hundägaren frågar mig om jag inte har signalering på cykeln. Jag blir så förbannad och skriker att jag ska tamefan inte behöva signalera innan jag kommer för att hundjäveln inte ska bli tokig.

Ha helst inte hunden lös! Det finns faktiskt dom som är livrädd för hundar. Även om hunden är jättesnäll och skulle aaaldrig göra någon nåt ont. Håller du inte med så förklara gärna för mig varför det är så viktigt att hunden inte har koppel på sig när den ändå går utmed dig? Det finns fina skogspartier och parker där hundarna gärna kan vara lösa och leka av sig. Men helst inte när man är ute på fina promenadstråk och motionerar för det är otroligt otrevligt när en hund börjar göra utfall mot en.

Skatt på fett och socker?

Intressant undersökning på aftonbladet.se idag. Bör skatten höjas på livsmedel med mycket socker och fett?

Jag svarar nej. Det är för komplicerat för att man ska kunna göra det så enkelt. Vilka livsmedel skulle det då handla om? Avokado och juice? Eller chips, läsk och godis? Ställningen var ungefär 57 % nej och 43 % ja när jag hade svarat. Vad säger du?

Gokväll

Har ni sett gokväll och sett när de tar in en kändis som får låtsas bjuda in fyra personer, döda eller levande, på middag? Jag tänkte berätta vad jag hade sagt om det hade varit jag.

Vad hade jag serverat?
Till förrätt hade jag börjat med en jordärtskocksoppa. Det är nog min favoritförrätt och så enkel att laga. Till detta ett gott vitt vin som jag också har i maten.
Till varmrätt hade jag nog valt renstek med hasselbackspotatis och rödvinssås. Det är en återkommande favorit som för många är en lyx men jag missar att uppskatta det goda renköttet som jag äter så ofta. Ett gott rödvin, gärna ripasso, till detta.
Till efterrätt skulle jag nog vilja servera en vaniljpanacotta med hjortron och en kopp kaffe.

Vilka skulle jag bjuda och varför?
Magnus Betnér – jag gillar hans sätt att prata om viktiga saker som många tycker är jobbigt att ta upp men det skulle nog ge upphov till många intressanta diskussioner.
Johnny Cash – tänk er bara när kvällen lider till sitt slut och han tar fram gitarren.
Hanna Hellquist – världens sötaste och roligaste människa. Vågar bjuda på sig själv och kan nog bjuda på många skratt.
Philip Zimbardo – en man som har gjort den mest intressanta studien enligt mig och analyserat maktmissbruk, bland annat hos soldaterna i Irak. Jag läser hans bok och jag vill veta mer.

Hur skulle kvällen fortskrida?
Det skulle bli intressanta diskussioner om samhället, livet och lycka. Starka åsikter och frågor som inte omkringgår utan går rakt på. Kvällen avslutas nog med en whiskey och låten ”hurt” där vi sedan kramas allihopa!

Vilka skulle du bjuda på vad, varför och hur skulle kvällen se ut?

Förbud

Ikväll var det dags för sista landet brunsås. Och idag snackar man om förbud. Otroligt intressant program tycker jag. Intressant hur vi lägger värderingar i de matrelaterade förbud som vi har i Sverige.

Lagen förbjuder att vi ska sälja mat som inte är tjänligt som människoföda och som vi kan bli sjuk av. Religioner förbjuder vissa livsmedel. Kulturen och moralen i Sverige förbjuder att vi äter djur som hund och marsvin. I Sverige äter vi ju också väldigt lite av det fullkomligt fantastiska köttet som kommer från häst – bara för att vi älskar dem och de är våra vänner.

Man vill visa sig annorlunda än alla andra. Man förbjuder E-nummer, fett eller socker, hämtpizza och halvfabrikat. Lite olika beroende på vilka vi är. Vi visar vilka vi är genom den mat som vi väljer att tillåta oss själva att äta. Mat är en livsstilsmarkör.

Man hör ju själv när folk pratar om mat, kosthållningar och dieter. ”Det är ingen diet, det är en livsstil”. Bla bla bla. Det är fint att äta ekologiskt och närproducerat. Svenskt kött, ekologiskt odlade grönsaker, frigående höns och msc och kravmärkt fisk – det är fina grejer och äter man detta, DÅ är man en bra människa.

Sedan finns det de som anser att man är helt rabiat och knäpp om man inte äter korv, hamburgare, godis och annat som anses vara ”onyttigt” eller mindre hälsosamt. ”Man ska ju inte överdriva”. Det finns de som utesluter kött eller livsmedel som kommer från djur, av olika skäl. Synen på dessa varierar från att man tycker det är bra att de tar ställning, medan andra tycker de är fjantigt. Varför man gör de val man gör kan ha olika anledningar: ekonomiska, moraliska, etiska, medicinska, religiösa, men vi gör alla val om vad vi ska äta och inte.

Jag förbjuder pölsa och blodpudding i mitt hem (inte så svårt när man bor själv). Det är inte för att jag inte äter blodmat eller sörjor – utan för att jag inte kan äta det. Jag tycker inte att det är gott. Jag älskar blodplättar (alltså typ plättar/pannkakor med blod/mjölk istället för bara mjölk) och blodpalt, men blodpudding funkar inte för mig. Det är ingen livsstil – det är bara mina preferenser som sätter stopp. Annars har jag nog inga förbud, jag jobbar inte så. Allt med måtta. Det är typiskt oss dietister att säga så men så är det faktiskt. Jag tycker man kan äta allt men inte alltid.

Det här med att man ska äta det man tycker är gott är också lite känsligt att säga. Särskilt till föräldrar som har barn som är petiga i maten. Man föds med vissa preferenser, för exempelvis fet och söt mat. Samtidigt finns det smaker som vi måste testa om och om igen, flera gånger, för att lära oss att tycka om. Själv har jag inte ätit bönor och broccoli förrän för bara ett par år sedan. Det har aldrig funnits i mitt hem tidigare (bönor var strängt förbjudet!). Jag tycker väl inte att man ska tvinga sig själv att äta det som är riktigt äckligt för mat och ätande är ändå trevligt och ska på något sätt vara en njutning. Men man behöver inte heller alltid äta bara det som är fantastisk och en gudomlig gastronomisk upplevelse varje dag.

Förbud finns det i alla hem och bland alla människor. Äter man fel så får man dåligt samvete och mår dåligt. Man är dålig om man inte kan hålla sig till sina egna och samhällets restriktioner. Men det som känns fel för människor på ett ställe, är helt rätt för andra människor.

Men visst är det så att vi lägger värdering i det vi och andra äter? 

Någonstans har det blivit fel..

.. när det är tänkt att de äldre ska äta sig mätta på 1,5 köttbulle. Jag läser att det inte har blivit något fel och att det är bestämt att det i dessa portioner ska finnas 50 g kött. Jag tvivlar på att det finns 50 g KÖTT i 1,5 köttbulle. Hur många procent att köttbullarna är kött tror ni?

Det är jättebra när det finns extra energirika portioner till de som nästan bara vill kräkas när de ser en jätteportion mat. Det finns de som vägrar äta om man lagt upp för mycket mat på tallriken. Men jag har aldrig varit med om att det har funnits för lite mat.

Maten inom äldreomsorgen och sjukvården är väldigt omdiskuterad. Alltid är det pengarna som styr. Undernäring är ett vanligt förekommande problem. Massvis med mat kastas för att det inte äts upp. Upphandlingen styr kvaliteten och det är vanligt med halvfabrikat. Jag har jobbat en del inom äldreomsorgen och där är det otroligt viktigt att de äldre känner igen maten och smaken. De vill ha pannkaka, sill och potatis, köttfärsrätter och korv. Och potatis, potatis, potatis. Ris och makaroner är inte så populärt och de där kinesiska grytorna med kokt ris har jag aldrig upplevt som populära. Än så länge är det också många som har löständer och det är inte så trevligt med mat som smyger sig upp och fastnar, vilket orsakar smärta och ännu mer ovilja att äta.

Vad ska vi göra åt problemet?

När man kritiserar beslutsfattarna får man alltid svaret att det inte finns några pengar. Intressant är dock något som jag skrev om häromveckan. Att man sparat massvis med pengar på mer lokalproducerad mat. Jag vet inte hur det påverkat patienternas näringstillstånd – men sparar det pengar borde man väl kunna lägga mer krut på att förbättra näringstillståndet. Slipper man dessutom kasta så mycket mat som man kastar idag så borde det ju också spara pengar.

Ett bra näringstillstånd förkortar vårdtiden i slutenvården, vilket innebär att det sparar pengar. Nutrition är otroligt viktigt i vården och det kommer mer och mer. Samtidigt har dagens dietister jobb så att det drunknar. Många är väldigt engagerade i sina jobb och vill göra allt för sina patienter och det leder tyvärr till att många blir utbrända. Att förbättra nutritionsstatusen hos äldre som är undernärda gör också att man kan förbättra deras fysiska förmåga och om de har tendenser till att vara förvirrade och glömska, så kan detta också förbättras.

Dietister har många gånger blivit syndabockar. Jag har själv som dietiststudent fått kommentaren att det är sånna som jag som är orsaken till världens fetma och diabetesepidemi. Det finns många dietister som önskar att de kunde göda sina patienter bättre – för det är mer ofta som deras patienter lider av undernäring.

Även om man ogillar Livsmedelsverkets kostråd, dietisternas utbildning eller vad det nu kan vara, så måste man inse nutritionens betydelse för behandlingen och tillfrisknandet från sjukdom och ohälsa. Dietister har spetskompetens och förutom att man lärt sig kemi och näringslära så har man läst om sjukdomar där nutritionsproblematik förekommer. Dietister är underskattade samtidigt som det är för mycket jobb på de dietister som jobbar idag. Ge oss jobb så kan vi spara pengar!

%d bloggare gillar detta: