Veckans bortförklaring

Jag fortsätter med veckans bortförklaring. Du kan läsa de tidigare bortförklaringarna här och här.

Veckans bortförklaring: Jag kan inte träna för jag har inte tid. 

När man försöker implementera en ny vana med fysisk aktivitet kommer ofta bortförklaringen att man inte har tid. Det finns ingen tid mellan jobb och familjeliv. Man har inte tid mellan skolan och plugget. Man hinner inte både äta och träna på kvällen. Man hinner inte innan frukost och man hinner inte efter frukost.

Jo det hinner man visst! Man behöver inte träna ett entimmespass varje gång. Det rekommenderas att vi ska röra på oss 30 minuter per dag för att må bra. Det som är bra är att man behöver inte köra alla dom 30 minuterna på en gång. Man kan köra 3×10 minuter, eller 2×15 minuter. Det handlar om att prioritera sin tid. Många av oss tror jag prioriterar tv och dator före träning och välmående. För att prioritera måste man hitta någon sorts motivation! Där kan man läsa mitt tidigare inlägg om målformulering och motivation.

Sen kan man ju alltid använda sträckan man ska ta sig till jobbet eller skolan. Promenera eller cykla, är det väldigt långt kan man åka buss men hoppa av en hållplats eller två för tidigt, eller gå en hållplats eller två extra innan du hoppar på.

Och inte behöver man gym eller flashiga träningskläder för att träna. Hemmaträning med armhävningar, upphopp och benböj, utfall, situps, rygglyft, dips, det går att variera i oändlighet. För att promenera eller springa behöver man ett par ordentliga skor. Vill man göra det lite jobbigare kan man använda stavar eller ankelvikter.

Slå två flugor i en smäll så när du börjar vara lite väl smutsig kan du ta några längder i bassängen, och ta en varm och välförtjänt dusch och bastu efteråt.

Är man väldigt överviktig har jag hört talas om stolgympa/sittgympa. Man behöver inte studsa runt och belasta leder som inte är byggda för att bära runt på en väldigt tung kropp på det viset. Istället kan man sitta på en stol och sträcka på sig, röra på armarna, kanske till och med använda ett par hantlar. Detta kan man även göra om man är normalviktig och behöver röra på sig för sitt välmående. Dessutom är det bra att pausa om man har ett väldigt stillesittande jobb. Ta och sträck lite på dig, rulla axlarna på stolen där du sitter.

Ju mer man rör på sig desto mer vill man röra på sig dessutom! Man märker hur bra kroppen mår!

Veckans bortförklaring

Då kör vi igen, veckans bortförklaring (du kan läsa förra veckans här).

Bortförklaringen: Det är ingen idé att börja nu för nu är det ju snart jul. 

Det är jobbig tid nu för de som ska försöka gå ner i vikt, för julen står för dörren och då vet man att man kommer utsättas för frestelser. Därför ursäktar man sig redan innan och säger att det inte kommer funka under jul, det kommer vara mat överallt och man kommer inte kunna motstå allt gott.

Som man brukar säga, det är inte det som man äter mellan jul och nyår som sätter sig som bilringar, det är det man äter mellan nyår och jul. Däremot så hittar man bortförklaringar på alla andra tider under året: trettondagsafton, påsk, midsommar, alla födelsedagar, bröllop, dop, begravningar och fester. Alla innebär mat och då är det så svårt att motstå allt gott och man måste ju äta för annars är man konstig. 

Nä man är inte konstig om man avstår en kaka! Man är inte konstig om man bara tar en knäck och en pepparkaka på julaftonskvällen! Man är inte konstig om man sätter sin hälsa främst! Det är ingen som ska ta illa upp om man tackar nej till gofikat på en begravning!

Tycker du det är jobbigt att alla ska bjuda på gofika, kakor och söta efterrätter? Säg det högt! Kommer farmor med kakfatet och säger ”men du kan väl ta en kaka till, det är ju min födelsedag!”. Då kan man väl vara så ärlig att man säger att ”Nej tack, min övervikt gör att jag kan dö i förtid och att äta en kaka motarbetar bara min kamp mot att gå ner i vikt och förbättra min hälsa. Det är inte dina kakor det är fel på, det är jag som måste avstå för mitt eget bästa så hjälp mig gärna”. Man behöver ett stöttande nätverk för att kunna göra stora förändringar i sitt liv.

Nu under jul så behöver man inte baka sju sorters kakor, plus knäck och ischoklad, lussebullar och chokladpraliner. Man behöver inte våldäta bara för att det är så det ska vara. Att ta tag i sitt liv innan jul, kanske äta alldeles lämpligt under juldagarna, ger dig fantastiska förutsättningar när det är dags att återgå till vardagen efter julledigheten. Även om du kanske inte går ner i vikt under jul så kanske du står still, istället för att gå upp. Redan där har man i så fall gjort en fantastisk förändring! Man har börjat förändra sitt tankesätt!

Se inte hela julen som en situation. Se varje valmöjlighet som en situation. Ta inte kakor och godis av ren automatik. Gör ett aktivt val varje gång: ”behöver jag den här kakan just nu och vad händer om jag inte äter den?”. Stoppa inte i dig slentrianmässigt utan välj aktivt och om du väljer det ska du känna efter hur det får dig att må. Njuter du och mår bra eller mår du illa med ångestkänsla? Att gå ner i vikt innebär LIVSSTILSFÖRÄNDRING och det innebär att man måste förändra hela sitt liv.

Glöm inte bort att julen inte bara handlar om mat. Julen är en stor tid för oss att umgås med nära och kära. Många kan tycka att man visar sina nära kärlek med att laga mat åt dem. Detta tror jag beror på att vi svenskar är så dåliga på att visa känslor och kanske är det just det vi borde bli bättre på. Ge en kram istället för en kaka! Ta en promenad där ni håller hand istället för att äta en köttbullmacka med rödbetsallad tillsammans på kvällen.

Låt inte julen bara handla om mat och ångest. Njut av ledig tid med dem du älskar!

Fetma uppmärksammas i läkartidningen

Senaste läkartidningen har temat behandling av fetma. Många intressanta artiklar finns just nu på deras hemsida. Hela innehållet i det senaste numret kan du hitta här, men jag tänkte att jag även skulle lyfta ut några av mina favoriter.

Siffror visar på att i Sverige är det 17 % av barnen som är överviktiga, och 3 % är feta. Enligt självrapporterade siffror är förekomsten av övervikt 50 % bland vuxna män och 35 % bland vuxna kvinnor. Det är väldigt skrämmande siffror!

Claude Marcus beskriver svårigheterna med att behandla fetma. Även om man känner till riskerna med fetma, så är det svårt att få behandling. Den metod som är bäst idag, botar endast 50 %, och det är kirurgi. Och det är väldigt skrämmande att det är den bästa metoden hittills. Läs gärna mitt inlägg om Gastric Bypass. I Läkartidningen skriver man också om obesitaskirurgin, både fördelar och nackdelar. Fördelarna är att operationen i många fall minskar risken för sjukdomar till följd av fetma. Nackdelarna är att tarmvred är vanligt efter operationen, så även gallsten och magsår/magkatarr. Det finns också 5-10 % som går ner i vikt, men sen går upp till den ursprungliga vikten efter operationen. Om man inte tar vitamintillskott finns det risk för brist på flera vitaminer. Överskottshud kan ge hudproblem såsom svamp och eksem. Symtom för lågt blodsocker kan uppstå och man behöver då hjälp med att behandla dem. Som det verkar så mår patienterna som genomgått operationen bättre fysiskt, men psykiskt; när det gäller ångest och stämningsläge så mår man inte bättre och det finns till och med en ökad suicidrisk hos de som blivit opererade. Därför är det ju så viktigt att man vet vad man ger sig in på när man bestämmer sig för att genomgå en operation.

Behandling mot fetma med läkemedel är inte någon framgångsaga direkt. De piller som funnits genom tiderna har haft otrevliga biverkningar och ibland varit direkt livsfarliga. Man arbetar ständigt med att försöka utveckla nya preparat, men man är långt ifrån en lösning. Att farmakologiskt motverka basala kroppsfunktioner som törst och hunger är ingen lätt match.

Istället säger man att beteendemodifikation är den enda rimliga behandlingen mot fetma. Eftersom jag är lite dåligt på att förklara detta så citerar jag:

I viktbehandling används beteendeterapi för att stödja förändringar i fråga om kost och fysisk aktivitet genom tekniker som målsättning, självkontroll, stimulikontroll och bemästringsstrategier (coping) vid återfall. De kognitiva tekniker som läggs till beteendeterapin inkluderar kartläggning av icke-funktionella tankemönster och känslolägen för att ersätta dem med mer funktionella tankar i syfte att underlätta viktnedgång.

Vad jag förstår det så handlar det att man sätter mål, försöker förutse vilka svårigheter man kan komma att stöta på och hur man ska hantera dem. Sedan hittar man de mindre bra tankarna och känslorna för att ersätta dem med ”bra” tankar.

Det finns även ett sätt att träna sitt ätbeteende. Jag tror att många gånger är man inte medveten om vad, när och hur mycket man stoppar i sig. Patienten äter på en tallrik som står på en mandometer som mäter hur snabbt patienten äter och patienten blir också tvungen att skatta sin mättnad under tiden. Detta för att patienten ska lära sig ett normalt ätbeteende.

Dessutom är det fler och fler som erbjuder kostbehandling mot övervikt via nätet. Jag tror att eftersom detta finns väldigt lättillgängligt och kostar ofta en hel del pengar, så är det viktigt att man undersöker de olika behandlingarna noga och att patienterna vet vad som är bra och vad som är mindre bra. Patienten ska inte köpa kvacksalveri, bara för att sjukvården inte har resurser att erbjuda en vettig kostbehandling.

Nä, ge jobb åt dietister i stället säger jag! Fånga upp patienterna innan deras enda utväg är obesitaskirurgi som alltid medför mindre önskade följder. Satsa på att förebygga istället för att vi ska hålla patienterna ovanför vattenkanten när det är för sent!

Bortförklaringar

Bortförklaringar! Jag hoppas ingen tar illa upp nu, men alla hittar vi bortförklaringar till att göra förändringar som vi helst inte vill göra. Vare sig det handlar om matvanor, motionsvanor eller andra vanor. T.ex. jag kan inte sluta röka för jag har tenta nästa vecka, och sen åker vi på semester och då vill jag njuta, och sen är det sommar och då går det inte för man är ute så mycket.. Och så vidare.

Jag vill därför börja med veckans bortförklaring! Och sen kan vi väl tillsammans försöka luska ut hur man ska göra för att komma runt alla bortförklaringar. Vad säger ni om det? Då kör vi första:

Veckans bortförklaring!

Bortförklaringen: Jag kan inte ha grönsaker hemma för de blir dåliga!
Jag kan tro att man i början ofta är väldigt ambitiös. Man köper hem grova fina, färska vackra, saftiga grönsaker. Och man vill prova allt! Vitkål, morot, palsternacka, tomat, gurka, paprika, ruccola, lök. Och allt hinner bli dåligt. Du vet kanske inte vad du ska göra med allt. När du väl står där i köket och först och främst ska laga din, lite mer än vanligt, komplicerade maträtt som du så ambitiöst har letat fram recept på, så ska du också försöka göra något vettigt att dom där underliga grönsakerna och rotfrukterna som du tagit med dig hem.

Vad kan man göra då? Råriva. Det är väl kanske det enklaste. Och så blir allt så torrt och äckligt att man drar på med sås bara för att få i sig det. Nästa gång kanske man struntar i dom där grönsakerna, för det är ju ändå inte gott. Och sen blir de dåliga för att man inte äter upp dem. Och sen köper man inte hem dem igen för de förra blev bara dåliga.

Vad kan man då göra åt det?

Mitt tips är att börja med EN SAK ÅT GÅNGEN! Köp inte hem hela grönsaksdisken första gången. Du kanske inte ens vet vad hälften av det du har i påsen är. För tusan, inte ens jag som läst en hel del om käk på universitetet vet vad alla konstiga knölar är.

Kanske börjar du med vitkålen bara. Och vad ska man då göra med en vitkål? Det går att göra coleslaw (och då kan du få med morötter, äpplen och lök också). Den håller sig några dagar i kylskåpet.  Man kan också bara strimla vitkål och blanda den med olja, äppelcidervinäger, en nypa salt, peppar och pizzakrydda. Låt den dra ett tag så tycker jag den smakar pizzasallad. Mängderna är inte så noga, utan smaka dig fram! Häll på en skvätt av varje och smaka av med salt, peppar och pizzakryddan. Vill man börja med morot så funkar det ju att råriva, men råriv gärna fint då så att de blir saftiga och goda. Själv tycker jag att kokta morotspengar är väldigt gott, eller morotstzatziki där man blandar morot med yoghurt, vitlök och salt. Precis som en vanlig tzatziki men mer morot istället för gurka.

Förstår du vad jag menar? Är man inte hemma i grönsakshyllan så bör man ta det lugnt och metodiskt. Ta en sak i taget och lär dig vad du kan använda den till. Då står du inte där med en massa konstigheter som ruttnar i grönsakslådan.

Sen kan det också vara så att man har inte vanan inne att äta grönsaker, och man kan helt enkelt glömma bort det. Påminn dig själv på något vis, sätt upp en lapp eller något, så att du kommer ihåg dem.

Funkar det inte med färska, köp frysta! Det finns broccoli, blomkål, blomkål/broccoli/morot-blandning, och så vidare. Det finns hur mycket frysta grönsaker som helst, och de blir inte dåliga i första taget. Vet man inte vad man ska ha för grönsaker till maten, ta fram påsen och häll upp det du vill ha i en liten skål. Slå sedan på vatten så att det täcker, och in i mikron en minut eller två. Man kan såklart värma dem i spisen också. Ska jag äta pasta så kan jag slänga i dem i pastavattnet precis innan pastan är klar, då blir det mindre disk.

En matlåda där jag hällt på lite frysta grönsaker. Dessa går gå i mikron med den övriga maten, och det funkar kanon!

Idioti eller bara ren okunskap?

Jag har idag träffat lite andra dietister som jobbar inom Västerbottens inland. Väldigt trevligt må jag säga, och det är klart att man snackar om jobbet. Något vanligt förekommande vid sådana träffar är att man diskuterar jobbsituationen och svårigheterna som man ställs inför.

Denna gången handlade det bland annat om att patienter på en ort som genomför gastric bypass-operationer (GBP) inte har tillgång till en dietist. Dessas läkare anser inte att det behövs någon dietist, trots att det i riktlinjerna för operationen står att de ska ha en dietistkontakt redan innan operationen. Istället dyker det upp remisser hos primärvårdsdietisterna. Dietisterna som jobbar här har redan nog att göra med sina andra patienter och andra arbetsuppgifter och det finns inte tid för dem att ta gbp-patienterna också.

GBP är inte alla gånger en lösning på problemet. Problemet ligger i personernas ätbeteenden och de behöver hjälp att förändra detta. Däremot så säger denna läkaren att så är det inte alls, utan man opererar in ”verktyget” för att lyckas. Patienterna får idag rådet att de kan äta ”vanlig mat”, men sakta och tugga ordentligt. Och kostråden får de av sjuksköterskor! Då är det ju så konstigt att det finns de som kan äta precis som innan efter en operation, att det finns de som ångrar sig, som är kroniskt sjuka och som har gått upp i vikt igen efter ett tag. Det finns patienter som inte tror att det är möjligt att gå upp i vikt igen om man någon gång gjort operationen, men det är en felaktig föreställning.

Vad är då ”vanlig mat” för en patient med BMI över 35?

Man har inte ett normalt ätbeteende om man har BMI 35, det är i princip omöjligt. Om man är 170 cm lång så måste man väga 102 kg för att ha BMI 35. Detta innebär att man behöver äta ca 3000 kcal per dag för att hålla vikten. Att äta 3000 kcal innebär en hel del mat eller mycket tomma kalorier (läsk, godis, chips, ”snabbmat”, osv). Om man då fortsätter att äta samma livsmedel även efter operationen, men kanske inte kan äta lika mycket som tidigare. Kanske kan man bara äta 2000 kcal i form av godis, läsk och andra sötsaker. Vad händer då? Jo, patienten går ner i vikt men inte tusan är det ett hälsosamt sätt att veta. Istället drabbas patienten av undernäring. Patienten får i sig tillräckligt med energi för att överleva, men hur blir det med vitaminer, mineraler och spårämnen. Dessutom så har operationen lett till ett försämrat näringsupptag vilket i sig leder till näringsbrist.

GBP är tyvärr ett väldigt effektivt ”verktyg”. Patienterna går ner i vikt, men hur bra mår de? De får hälsovinster som följd av viktnedgången, men det medför andra hälsorisker.

GBP är ETT verktyg i kampen mot viktminskning. Inte Verktyget med stort V, inte den enda utvägen och verkligen inte den lätta utvägen utan några som helst komplikationer. Operationen innebär oftast att man måste göra stora förändringar i kosten, men ibland sitter matmissbruket i för hårt och man kan tillåta sig själv må så dåligt av exempelvis dumpingbesvär, bara man får den där chokladen/kakan/skorvmålet/whatever.

Det går att gå ner i vikt med hjälp av kost- och motionsförändringar, men det är jättesvårt och man behöver ofta hjälp. Även om man bestämmer sig för att genomgå en operation tror jag att det är jätteviktigt att någon kollar hur det går, mår patienten bra och får hon/han i sig allt hon behöver. Läkare tittar bara på blodprover och tittar på vågen. En dietist ställer rätt frågor och vet vad man behöver veta för att göra en riktigt bedömning av kostintaget. Tre år på universitetet med bara kostvetenskap gör oss till experter på området. Inte försöker vi ge sprutor eller mediciner, och därför bör inte sjuksköterskor eller läkare ge kostråd.

 

Tjocke Albin tänker om

För ett tag sedan var det ramaskri över boken ”Maggie goes on a diet”. Jag skrev ett inlägg om boken för att ge min syn på saken och få höra era reaktioner.

Den här boken handlar om Albin som är tjock, mobbad och lat. Han dricket läsk och sitter vid datorn, skolkar från skolgympan för att andra barn mobbar honom för att han inte kan klättra i leanerna. Albin tänker om, lär sig om hur man äter nyttigt, och blir glad och normalviktig i slutändan.

Vad jag tycker är hemskt är att det blir barnets fel att han mobbas. Det är ju hans fel att dom retar honom för att han är tjock – och det är han som ska göra något åt en. Det ska aldrig vara okej att bli mobbad!

Det är inte heller barnens ansvar att de ska ta hand om sin övervikt – det är föräldrarnas och det är oftast föräldrarna som står ansvariga över att barnen blivit tjocka från början. Det är klart det finns genetiska orsaker också, men det legitimerar inte ansvarsfrihet för föräldrarna.

image

Acaismoothie

Jag var ju som nämnt på middag hos en vän igår och av någon anledning var jag och tittade i frysen hos honom. Jag hittade en konstig låda med små förpackningar i och frågade vad det var. Fick då svaret att han inte visste utan han hade fått det av en kompis. Tittade lite närmare på den och insåg att det var fruktkött från Acai. Denna skulle man blanda ut med vatten eller annan vätska och dricka. Provade först med vatten men det var ingen hit.

Jag fick ta med mig dom där hem, han ville inte ha dom. Och jag köpte vanlig naturell yoghurt som jag mixade med acaifruktköttet och det blev faktiskt ganska gott.

Men jag undrar, är det någon som sett nåt sånt här? Jag har bara sett juice och pulver från acai innan. Vart köper man sånt och vad kostar det?

Acai är enligt acaibar.nu en superfrukt som ska hjälpa till vid viktminskning, göra att man blir mindre sugen på sötsaker, gör att man blir friskare och starkare och bäret är sprängfyllt med antioxidanter. Bäret innehåller många vitaminer, mineraler och nödvändiga nyttiga fettsyror. Du kan läsa mer på deras sida. jag blir alltid lite skeptisk när ett livsmedel lovar guld och gröna skogar på det här viset. Det är säkert inte onyttigt, säkert är det ett hälsosamt livsmedel, men jag tvivlar på att själva bäret hjälper en att gå ner i vikt. Däremot, om får någon en gynnsam effekt och lyckas gå ner i vikt tack vare det här bäret eller en placeboeffekt så är det ju jättebra.

Att göra upp en plan

Jag hittar mycket inspiration och motivation på andra bloggar. Det märks att vi börjar närma oss ett nytt år. Utmaningar börjar ta form, eller ta slut. Kanske har man uppnått delmål och nu är man på sluttampen inför formen man hade tänkt sig innan nyår. Luciapokalen är en tillställning som många satsar på och där börjar det vara  sista rycken innan de ska upp på tävling. På bloggarna berättar man om planen, hur man har tänkt sig att vägen ska se ut mot detta mål.

Utmaningar som börjar ta form är att man ska hinna ett visst antal träningspass innan det nya året. Det finns också utmaningar som ser ut så att man börjar med ett maxtest och avslutar med ett maxtest. Detta kommer spegla hur väl man har genomfört utmaningen som också består av olika ”uppdrag” under utmaningstiden.

Så fort jag får ett mål så börjar vägen redan när jag formulerat målet. Att bara sätta sig ner och göra en plan innebär att man har tagit första steget. Och det är ett roligt steg. Man sitter där och tittar hur det övriga livet har planerats, läser i sin kalender och grubblar på hur man ska kunna få ut så mycket som möjligt under den här tiden. Ska man dessutom utmana sig själv med restriktionen runt maten så kanske man kollar upp födelsedagar, fester, konferanser eller andra tillställningar där man kan vara tvungen att förekomma de problem som kan uppstå. När man börjar utforma en plan är det dessutom så att man bestämmer sig för om man kommer uppnå sitt mål eller inte. För det är så, oavsett om du tror att du klarar det eller inte, så kommer du ha rätt!

När du utformar dina mål bör du vara SMART!

Specifikt: Du måste veta exakt vad det är du vill uppnå
Mätbart:  Du behöver kunna mäta för att se om du nått ditt mål eller inte.
Acceptans: Kan du acceptera detta mål?
Realistiskt: Målet måste vara möjligt för dig att nå och du måst lägga ribban på en bra nivå för dig!
Tidsbegränsat: Du behöver säga att det datumet ska jag ha nått hit, så att du känner dig motiverad att börja direkt.

Att göra upp en plan är det roliga. Sen börjar det jobbiga: att följa planen! För att sporra sig själv så kan man sätta upp delmål på vägen mot det slutgiltiga målet. Jag tycker också att det är viktigt att man planerar in belöningar till sig själv när man nått målet. Tips på belöningar när det gäller livsstilsförändringsmål kan vara träningskläder, en ansiktsbehandling, massage, en resa eller liknande. Något som inte går emot din planering om hur du ska nå ditt mål. Med detta menar jag att man bör kanske inte ge sig själv en stor måltid eller en låda choklad som belöning om man har som mål att gå ner i vikt. När du väl nått ditt slutgiltiga mål bör du också se till att ge dig själv belöning, men tänk också på att belöna ditt inre själv. Att du verkligen säger till dig själv och ser till att du känner det inom dig att du har lyckats, du har åstadkommit detta och du har gjort det bra. Du är bäst!

Misslyckanden sker alltid, men lägg det inte på din personlighet. Du misslyckas inte för att du är sämst, dålig, otillräcklig, dum, korkat eller något sådan. Du misslyckades för att du inte trodde på dig själv och för att du inte gav dig själv chansen att lyckas. Du följde inte din plan.

Att man misslyckas händer. Det viktiga är att man inte gräver ner sig för det. Okej, du har ett slutmål och några delmål. Du når inte det första delmålet. Du ger upp. FEL! Du når inte första delmålet, du går tillbaka till din plan och ditt genomförande och ställer dig själv frågan vad som gjort att du inte nått ditt mål och vad du ska göra åt det. Är det i speciella situationer du upplever det svårt att stå emot? Vem kan då hjälpa dig i dessa situationer? Hur kan du undvika de här situationerna? Finns det fler situationer som gör det svårt för dig? Hur ska du undvika eller hantera dessa?

Se mitt tidigare inlägg om hur motivation HÄR!

Har du något mål du strävar efter just nu? 

 

Fetma och övervikt väldigt vanligt, och kostar miljarder!

Undersökningar visar att  ökningen av övervikt och fetma har avstannat. Detta innebär dock inte att färre är överviktiga och feta. I Sverige räknar man på att 15-20 % av alla barn och ungdomar är överviktiga och 3-5 % är feta. Här i Västerbotten är det 30 procent av blivande föräldrar som är överviktiga vilket innebär hälsorisker för både föräldrarna och barnen. Fetma och övervikt är inte bara farligt och ofta väldigt jobbigt för individen som drabbats genom att de ofta får sämre livskvalitet och sämre självförtroende. Det kostar också massor med pengar. Det kostar pengar för arbetsgivaren när en anställd är sjuk och är man överviktig eller fet så har det visat sig att man oftare är frånvarande från jobbet. Det kostar också samhället pengar genom följdsjukdomar. Indirekt kostar det för sjukskrivning, förtidspension och produktionsförluster. Uppskattningsvis så kostar övervikt och fetma 15,1 miljarder kronor.

Det är klart att vuxna människor som redan är drabbade ska få hjälp. Men det är minst lika viktigt att sätta in slagkraft i den yngre generationen. Matvanorna som man har som ung, redan vid 11 års ålder, sitter i många fall kvar upp till vuxen ålder där den också kan få konsekvenser.

I Sverige äter vi 17 kg godis per person och år. Vi äter också mer än 40 kg socker! Totalt äter vi ca 800 kg mat per år och 40 kg är rent socker! Barn i Sverige äter alldeles för mycket godis, snacks, glass, läsk och bakverk och alldeles för mycket kalorier kommer från dessa livsmedel. Dessutom äter de alldeles för lite frukt och grönsaker. Kollar man på hela befolkningen så är det bara 9 % som äter rekommendationen om 500 g frukt och grönsaker, 13 % av kvinnorna och 5 % av männen.

Jag tror att det är otroligt viktigt att redan i tidig ålder lära barnen om hur man äter hälsosamt. Det är också otroligt viktigt att man satsar mer på skolmaten. Äter man inte lunch blir man hungrig och hunger påverkar belöningssystemet i hjärnan på så sätt att man söker sig till näringsfattig och energirik mat. Skolmaten måste vara attraktiv för de som ska äta dem, och den ska smaka bra!

Källor:

Läkartidningen

Nyheter P4 Norrbotten

Folkhälsorapporten 2009, Socialstyrelsen

Riksmaten Barn 2003, Livsmedelsverket

Frukt- och grönsakskonsumtion i Sverige, Folkhälsoinstitutet

 

 

 

 

 

 

 

Magsäcksoperationer och risk för missbruk?

Läser på aftonbladet att ”fetmaoperationer ökar risken för alkoholmissbruk”. Jag vet att jag tittade på Oprah för några år sedan och fick höra detta då. Men på den tiden lät det inte som det gör i aftonbladet idag:

Viktopererade riskerar bli alkoholister. Det framgår av en ny svensk studie där man upptäckt att de som gjort en gastric bypass får starkare kickar av att dricka än före operationen.

Man säger att man tror att orsaken är att alkoholen tas upp snabbare.

Jag säger, de flesta av oss har kanske provat dricka lite för mycket lite för snabbt, och inte blir fyllan roligare för det. Nu har jag inte läst själva studien så det kan ju fort hända att aftonbladet har dragit sina egna slutsatser.

Men jag vill ändå säga vad jag tror. Jag tror att många som är obesa redan har ett missbruk; Matmissbruk. Precis som många säkert använder alkohol och droger, på samma sätt finns det människor som använder mat.  Lika jobbigt för en alkoholist som inte får tag i alkohol måste det vara för en matmissbrukare att inte kunna äta som missbruket kräver. Det tror jag är det som händer när man gör en magsäcksoperation. En sådan patient har inte längre samma möjlighet att äta som tidigare. Illamående och andra otrevliga konsekvenser kommer visa sig om personen äter fel eller för mycket.

Jag minns när jag såg det här avsnittet av Oprah. Där satt det en vacker kvinna som hade gått ner massor i vikt efter sin magsäcksoperation, men hon hade utvecklat ett alkoholmissbruk. Hon sa att operationen tog bort möjligheten att  nöja missbrukaren och hon sökte sig därför till ett annat missbruk.

Därför tror jag att det är otroligt viktigt med att arbeta med patienten både före och efter operationen. När alkoholister ska försöka sluta dricka så involverar man familjen och andra människor som kan behövas för att stötta och peppa när det behövs. Jag tror att en människa som genomgår en magsäcksoperation behöver liknande stöd. Skillnaden är dock att en alkoholist kan sluta dricka alkohol, men en människa som missbrukar mat kan inte sluta äta – för då dör man.

Jag vill poängtera att detta är vad jag tror och jag har inget vetenskapligt underlag för detta. Ja, det här är bara mina tankar och jag vill belysa hur viktigt jag tycker det är med arbetet runt människor som lider av en övervikt/fetma eller människor som genomgår magsäcksoperationer. 

%d bloggare gillar detta: