Firar fortfarande

Efter att vi dietiststudenter hade släppts fria från kostinstitutionens lokaler i tisdags så firade vi med en trerättersmiddag på Invito.

image

När jag kom hem på onsdagen lagade jag mat till mina söta flickor. Igår gjorde jag en smörgåstårta som jag, min pappa och min syster åt för att fira min examen. Väldigt mycket god mat!

Och imorgon blir det julmat!

Annonser

Veckans bortförklaring

Då kör vi igen, veckans bortförklaring (du kan läsa förra veckans här).

Bortförklaringen: Det är ingen idé att börja nu för nu är det ju snart jul. 

Det är jobbig tid nu för de som ska försöka gå ner i vikt, för julen står för dörren och då vet man att man kommer utsättas för frestelser. Därför ursäktar man sig redan innan och säger att det inte kommer funka under jul, det kommer vara mat överallt och man kommer inte kunna motstå allt gott.

Som man brukar säga, det är inte det som man äter mellan jul och nyår som sätter sig som bilringar, det är det man äter mellan nyår och jul. Däremot så hittar man bortförklaringar på alla andra tider under året: trettondagsafton, påsk, midsommar, alla födelsedagar, bröllop, dop, begravningar och fester. Alla innebär mat och då är det så svårt att motstå allt gott och man måste ju äta för annars är man konstig. 

Nä man är inte konstig om man avstår en kaka! Man är inte konstig om man bara tar en knäck och en pepparkaka på julaftonskvällen! Man är inte konstig om man sätter sin hälsa främst! Det är ingen som ska ta illa upp om man tackar nej till gofikat på en begravning!

Tycker du det är jobbigt att alla ska bjuda på gofika, kakor och söta efterrätter? Säg det högt! Kommer farmor med kakfatet och säger ”men du kan väl ta en kaka till, det är ju min födelsedag!”. Då kan man väl vara så ärlig att man säger att ”Nej tack, min övervikt gör att jag kan dö i förtid och att äta en kaka motarbetar bara min kamp mot att gå ner i vikt och förbättra min hälsa. Det är inte dina kakor det är fel på, det är jag som måste avstå för mitt eget bästa så hjälp mig gärna”. Man behöver ett stöttande nätverk för att kunna göra stora förändringar i sitt liv.

Nu under jul så behöver man inte baka sju sorters kakor, plus knäck och ischoklad, lussebullar och chokladpraliner. Man behöver inte våldäta bara för att det är så det ska vara. Att ta tag i sitt liv innan jul, kanske äta alldeles lämpligt under juldagarna, ger dig fantastiska förutsättningar när det är dags att återgå till vardagen efter julledigheten. Även om du kanske inte går ner i vikt under jul så kanske du står still, istället för att gå upp. Redan där har man i så fall gjort en fantastisk förändring! Man har börjat förändra sitt tankesätt!

Se inte hela julen som en situation. Se varje valmöjlighet som en situation. Ta inte kakor och godis av ren automatik. Gör ett aktivt val varje gång: ”behöver jag den här kakan just nu och vad händer om jag inte äter den?”. Stoppa inte i dig slentrianmässigt utan välj aktivt och om du väljer det ska du känna efter hur det får dig att må. Njuter du och mår bra eller mår du illa med ångestkänsla? Att gå ner i vikt innebär LIVSSTILSFÖRÄNDRING och det innebär att man måste förändra hela sitt liv.

Glöm inte bort att julen inte bara handlar om mat. Julen är en stor tid för oss att umgås med nära och kära. Många kan tycka att man visar sina nära kärlek med att laga mat åt dem. Detta tror jag beror på att vi svenskar är så dåliga på att visa känslor och kanske är det just det vi borde bli bättre på. Ge en kram istället för en kaka! Ta en promenad där ni håller hand istället för att äta en köttbullmacka med rödbetsallad tillsammans på kvällen.

Låt inte julen bara handla om mat och ångest. Njut av ledig tid med dem du älskar!

Spelkväll

Det är ett underbart gäng jag hsr hittat här i Storuman. Det är min tredje dag här och ikväll var jag inbjuden på mat och spelkväll. Vi fick en fantastisk soppa med jättegott bröd och hemgjort smör som tillbehör. Sedan var det en stenhård kamp om vem som kunde bygga flest klossar. Och döm om min förvåning när jag spöade alla! Jag får nog dock förvänta mig en revansch innan jag åker hem. Det har varit jättetrevligt och jag ser fram emot fortsättningen här.

image

Kalas

Ett femtioårskalas innebär ofta mat. Och god ska den vara. Här är bilder på gårdagens förrätt och varmrätt. Efterrätten var jag föe glupsk för att fota. Renstekstorn till varmrätt och parmesanbakad lax och potatiskaka till varmrätt (alternativt entrecote samt kokt potatis). Till efterrätt var det hjortronparfait.

image
image

Inspiration

Var hittar man inspiration till nya maträtter? Var hittar man motivation till att återigen ställa sig i köket, dag ut och dag in, för att tillaga livsmedel som ska vara en glädje för smaklökarna och gynnsamt för kroppen?

Jag älskar mattidningar. Idag köpte jag ELLE mat & vin och bara av att titta på bilderna blir jag inspirerad. Jag vill genast gå in i köket och baka kryddiga choklad- och mandelmakroner, grava lax, planera nyårsmenyn och rulla ädelostbollar i krossad pepparkaka.

Var hittar du din inspiration till att fortsätta laga mat?

image
image
image

Söndagstallrik

Gårdagen bjöd på fantastisk mat och trevligt sällskap. Till förrätt hade kocken gjort små minipajer fyllda med älgfärs, trattkantareller och västerbottenost. Till varmrätt fick vi en bit högrev som bräserats i flera timmar och som nästan föll sönder när man tog i det mdd gaffeln och rödbetor och morötter på sidan samt en väldigt god sås gjord på skyn från bräseringen. Till efterrätt fick vi en pannacotta med åkerbärssås. Och till detta drack vi gott rödvin.

Men efter en kväll med så mycket gott behöver man något lite lättare. Detta är en tallrik med taboule, ägg, avokado och oliver. Perfekt söndagatallrik!

image

Frågor?

Jag tänkte att det kanske finns någon som läser min blogg för att jag skriver mycket om mat och jag törs nog också säga att jag kan en hel del om kost, hälsa och nutrition. Därför tänkte jag att de som vill kan få kommentera och ställa frågor relaterat till just mat, kost och hälsa. Det finns inga dumma frågor så var inte rädd. Jag är bara glad om jag får någon fråga. Det är helt okej att ifrågasätta det jag skriver om också, så inte ens det behöver ni vara rädda för.

image

Förbud

Ikväll var det dags för sista landet brunsås. Och idag snackar man om förbud. Otroligt intressant program tycker jag. Intressant hur vi lägger värderingar i de matrelaterade förbud som vi har i Sverige.

Lagen förbjuder att vi ska sälja mat som inte är tjänligt som människoföda och som vi kan bli sjuk av. Religioner förbjuder vissa livsmedel. Kulturen och moralen i Sverige förbjuder att vi äter djur som hund och marsvin. I Sverige äter vi ju också väldigt lite av det fullkomligt fantastiska köttet som kommer från häst – bara för att vi älskar dem och de är våra vänner.

Man vill visa sig annorlunda än alla andra. Man förbjuder E-nummer, fett eller socker, hämtpizza och halvfabrikat. Lite olika beroende på vilka vi är. Vi visar vilka vi är genom den mat som vi väljer att tillåta oss själva att äta. Mat är en livsstilsmarkör.

Man hör ju själv när folk pratar om mat, kosthållningar och dieter. ”Det är ingen diet, det är en livsstil”. Bla bla bla. Det är fint att äta ekologiskt och närproducerat. Svenskt kött, ekologiskt odlade grönsaker, frigående höns och msc och kravmärkt fisk – det är fina grejer och äter man detta, DÅ är man en bra människa.

Sedan finns det de som anser att man är helt rabiat och knäpp om man inte äter korv, hamburgare, godis och annat som anses vara ”onyttigt” eller mindre hälsosamt. ”Man ska ju inte överdriva”. Det finns de som utesluter kött eller livsmedel som kommer från djur, av olika skäl. Synen på dessa varierar från att man tycker det är bra att de tar ställning, medan andra tycker de är fjantigt. Varför man gör de val man gör kan ha olika anledningar: ekonomiska, moraliska, etiska, medicinska, religiösa, men vi gör alla val om vad vi ska äta och inte.

Jag förbjuder pölsa och blodpudding i mitt hem (inte så svårt när man bor själv). Det är inte för att jag inte äter blodmat eller sörjor – utan för att jag inte kan äta det. Jag tycker inte att det är gott. Jag älskar blodplättar (alltså typ plättar/pannkakor med blod/mjölk istället för bara mjölk) och blodpalt, men blodpudding funkar inte för mig. Det är ingen livsstil – det är bara mina preferenser som sätter stopp. Annars har jag nog inga förbud, jag jobbar inte så. Allt med måtta. Det är typiskt oss dietister att säga så men så är det faktiskt. Jag tycker man kan äta allt men inte alltid.

Det här med att man ska äta det man tycker är gott är också lite känsligt att säga. Särskilt till föräldrar som har barn som är petiga i maten. Man föds med vissa preferenser, för exempelvis fet och söt mat. Samtidigt finns det smaker som vi måste testa om och om igen, flera gånger, för att lära oss att tycka om. Själv har jag inte ätit bönor och broccoli förrän för bara ett par år sedan. Det har aldrig funnits i mitt hem tidigare (bönor var strängt förbjudet!). Jag tycker väl inte att man ska tvinga sig själv att äta det som är riktigt äckligt för mat och ätande är ändå trevligt och ska på något sätt vara en njutning. Men man behöver inte heller alltid äta bara det som är fantastisk och en gudomlig gastronomisk upplevelse varje dag.

Förbud finns det i alla hem och bland alla människor. Äter man fel så får man dåligt samvete och mår dåligt. Man är dålig om man inte kan hålla sig till sina egna och samhällets restriktioner. Men det som känns fel för människor på ett ställe, är helt rätt för andra människor.

Men visst är det så att vi lägger värdering i det vi och andra äter? 

Någonstans har det blivit fel..

.. när det är tänkt att de äldre ska äta sig mätta på 1,5 köttbulle. Jag läser att det inte har blivit något fel och att det är bestämt att det i dessa portioner ska finnas 50 g kött. Jag tvivlar på att det finns 50 g KÖTT i 1,5 köttbulle. Hur många procent att köttbullarna är kött tror ni?

Det är jättebra när det finns extra energirika portioner till de som nästan bara vill kräkas när de ser en jätteportion mat. Det finns de som vägrar äta om man lagt upp för mycket mat på tallriken. Men jag har aldrig varit med om att det har funnits för lite mat.

Maten inom äldreomsorgen och sjukvården är väldigt omdiskuterad. Alltid är det pengarna som styr. Undernäring är ett vanligt förekommande problem. Massvis med mat kastas för att det inte äts upp. Upphandlingen styr kvaliteten och det är vanligt med halvfabrikat. Jag har jobbat en del inom äldreomsorgen och där är det otroligt viktigt att de äldre känner igen maten och smaken. De vill ha pannkaka, sill och potatis, köttfärsrätter och korv. Och potatis, potatis, potatis. Ris och makaroner är inte så populärt och de där kinesiska grytorna med kokt ris har jag aldrig upplevt som populära. Än så länge är det också många som har löständer och det är inte så trevligt med mat som smyger sig upp och fastnar, vilket orsakar smärta och ännu mer ovilja att äta.

Vad ska vi göra åt problemet?

När man kritiserar beslutsfattarna får man alltid svaret att det inte finns några pengar. Intressant är dock något som jag skrev om häromveckan. Att man sparat massvis med pengar på mer lokalproducerad mat. Jag vet inte hur det påverkat patienternas näringstillstånd – men sparar det pengar borde man väl kunna lägga mer krut på att förbättra näringstillståndet. Slipper man dessutom kasta så mycket mat som man kastar idag så borde det ju också spara pengar.

Ett bra näringstillstånd förkortar vårdtiden i slutenvården, vilket innebär att det sparar pengar. Nutrition är otroligt viktigt i vården och det kommer mer och mer. Samtidigt har dagens dietister jobb så att det drunknar. Många är väldigt engagerade i sina jobb och vill göra allt för sina patienter och det leder tyvärr till att många blir utbrända. Att förbättra nutritionsstatusen hos äldre som är undernärda gör också att man kan förbättra deras fysiska förmåga och om de har tendenser till att vara förvirrade och glömska, så kan detta också förbättras.

Dietister har många gånger blivit syndabockar. Jag har själv som dietiststudent fått kommentaren att det är sånna som jag som är orsaken till världens fetma och diabetesepidemi. Det finns många dietister som önskar att de kunde göda sina patienter bättre – för det är mer ofta som deras patienter lider av undernäring.

Även om man ogillar Livsmedelsverkets kostråd, dietisternas utbildning eller vad det nu kan vara, så måste man inse nutritionens betydelse för behandlingen och tillfrisknandet från sjukdom och ohälsa. Dietister har spetskompetens och förutom att man lärt sig kemi och näringslära så har man läst om sjukdomar där nutritionsproblematik förekommer. Dietister är underskattade samtidigt som det är för mycket jobb på de dietister som jobbar idag. Ge oss jobb så kan vi spara pengar!

Ekologiskt och närproducerat sparar miljoner

Läser på p4 Norrbotten om hur landstinget lyckats spara 15 miljoner under en treårsperiod genom att handla mer ekologiskt och närproducerat. Istället för att som förr, handla från en grossist, så är det uppdelat på 27 varukorgar. Så kul!

Bra att Norrbottens landsting vågat prova och visat på, inte bara vilka miljövinster man kan göra genom att ändra upphandlingen, utan också hur man sparar pengar också. Det är ju dessutom bra för Norrbotten att ge lokala producenter chansen för det genererar arbetstillfällen.

image

%d bloggare gillar detta: